Utställningar - Tidigare utställningar
"Köket på Grönsöö" - Arbete och organisation. Mat, redskap och recept - Maj-Okt 2009 
Utställningen skildrar köket på Grönsöö slott under cirka två sekler. Det betyder att vi får inblick i köksarbetet samt därtill hörande organisation och fördelning av ansvar och sysslor. Matlagningen, maten och måltiderna står givetvis i centrum men också kökets utrustning, kärlen och redskapen.
Det handlar alltså om en herrgårdsmiljö vid Mälarens strand med anor från 1600-talets första hälft och följande århundraden. Grönsöököket har präglats av husfruarna, och även andra kvinnor som arbetat på slottet, och de traditioner dessa fört med sig från andra håll. Men Grönsöö har självfallet också varit ett kulturcentrum som i sin tur utgjort en inspirationskälla och påverkat andra miljöer.
Kokkärlen av koppar, i en mängd olika former för allehanda ändamål, dominerade under 1700- och 1800-talen. Kopparkärlen förtennades alltid invändigt för att inte giftiga föreningar skulle uppstå då matens syror reagerade med kopparen. Den samling av köksredskap från olika tider som bevarats på Grönsöö samt den samling som förvärvades av Nordiska museet på 1930-talet från Grönsöö, ger perspektiv på kökets redskapsutrustning under cirka 250 år. Det är möjligt att studera såväl de tradi-tionella metoderna och kontinuiteten i redskapens form och funktion som hastiga förändringar och anpassning till modernitet och nya kökstrender.
Den öppna elden krävde grytor, kittlar och pannor som hängde eller stod på ben så att man kunde elda under. Det förekom även att man eldade på kärlets lock för att åstadkomma övervärme. När järnspisen införts måste kärlen anpassas till kokhålen i hällen; nu krävdes planbottnade kok- och stekkärl med flänsring
På Grönsöö har en mycket intressant samling kokböcker bevarats som speglar matlagning och hushållsarbete under drygt 200 år. Fem av husfruarna på Grönsöö träder fram i kokböckerna, för de övriga svarar kvinnor som indirekt haft någon koppling till familjen von Ehrenheim och Grönsöö.
(Eleonora Catharina Silferstolpe född Leijonhufvud
receptbok från 1758)
No 93 At Stufwa Kalfhufwud. Sedan Kalfhufwudet är kokadt som det bör wara, skäres det i tunna små skifwor och lägges uti et förtent Kärl med smått skuret Citronskal i små strimlor, rifwen Pepparkaka, et stycke Socker, et godt stycke färskt smör, Corinter och Russin som förut äro wäl skjöljda, skalad Mandel och litet salt: uppå alt detta slås win och wattn med några skjedblad Citron-Saft, dock så at det är mera win än wattn, fast icke för mycket på det det eimå blifwa för mägtigt: detta alt sättes på elden at koka tills Suppan börjar blifva jämtjock: litet stött Muskotblomma skall ock vara derpå: om man intet hafwer Pepparkaka, så kan man taga rifwet hwetebröd: Hjärnan, fötterna och tungan böra äfwen wara med: när det är nog kokadt, tages det af elden och rättas an, och smakar rätt wäl.
"Accidental oriental" - Samtida kinesisk konst - Transformering med nya intryck Maj-13 September 2009
Kinesisk konst har tagit världen med storm under de senaste fem till tio åren. Beijing är idag en av världens konst centrum i likhet med vad New York var på 80-talet och Berlin på 90-talet. Gallerier och museer har invaderat Kina för att visa en bildkonst som har identifieras som ”cynisk realism” och ”politisk pop”. Auktioner runt om i världen har bevisat att det finns en stark efterfrågan på den kinesiska konsten.
Konsten har vuxit i samband med Kinas övriga tillväxt. Behovet att komma ikapp västvärlden inom konsten har varit och är stort. Den viktigaste och tongivande utställningen var ”China-Avantgarde” som öppnades 1989 på Nationalmuseet i Beijing, efter en långdragen debatt med myndigheterna. Utställningen speglade vad som definierats som ”85 New Wave” en konst som på vissa områden sågs som rebellinfluerad men också såsom något nytt. Konstnärerna ville framhäva ett mer socialt och kulturellt ansvar och en varmare relation människor emellan. De tyckte de hade en uppgift att bygga en ny kultur för Kina.
Sichuan Art Academy i Chongqing är en av de konstakademier som drivit fram flest kända kinesiska konstnärer idag. Akademin ger studenterna en frihet som uppskattas, delvis därför man är långt från huvudstaden och dess politiska kontroll. Den andra viktiga konstskolan är Centralakademin för konst och design i Beijing.
Det är möjligt att Kultur Revolutionen förblir ett evigt motiv för många av Kinas samtida konstnärer. Kineserna glömmer inte sin historia. Kina är idag även förankrat i perioden med ordförande Mao som regent. Det har påverkat den samtida kulturen, sociala värderingar och även sättet att vara. Motiven inspirerar än idag många konstnärer som inte ens upplevt kultur revolutionen.
Utställningen görs i samarbete med Eight Art Gallery i Malmö som specialiserat sig på samtida kinesisk konst och vill sprida denna nya konst i Skandinavien. Utställningen presenterar ett urval av de artister galleriet arbetar med såsom, Shi Lifeng, Liu Kun, Mu Jun, Gong Ming med flera.
Mer information om Konstnärerna kan fås på galleriets hemsida Eight Art Gallery
Ni kan också ladda ner utställningskatalogen här. Ladda ner...
"Glas på bordet i Grönsööhemmet" - Maj-Okt 2008
Grönsöö har en imponerande samling av glasföremål från 1600-talet och framåt. Samlingen omfattar såväl dricksglas för olika tillfällen som karaffer, tillbringare, serveringskärl, skålar och prydnadsföremål i glas. Den största delen utgörs av bruksglas från 1800-talet.Under våren sommaren 2002 visas delar ur Grönsöö samlingen.
Glassamlingen i Grönsöö hemmet består av några få pjäser från 1600-talet, samt föremål från 1700-talet och framåt, med tyngdpunkten på bruksföremål från hela 1800-talet. Med hjälp av bouppteckningar och räkenskaper kan man ganska väl följa glasens vandringar mellan olika generationer och familjer, vars husgeråd slutligen samlats på Grönsöö. Att exakt kunna fastställa år för tillverkning eller inköp lyckas bara ibland, men med hjälp av tillgänglig expertis kan föremålen infogas i den konsthistoriska och hantverksmässiga utveckling, som vi gärna vill skildra med den här utställningen.
Glas på bordet – det är självfallet glas att dricka ur, som ölglas, brännvinsglas och vinglas av olika sorter, men det innefattar även serveringskärl som karaffer och tillbringare och skålar. Likaväl ville man, både i fest och i vardag, ofta pryda bordet med vackert dekorerade skålar och fat av glas. Med exempel på olika tiders sätt att duka, vill vi också visa glasens användning på matbordet hos de olika 1800-tals generationerna på Grönsöö.
Även på skrivbordet behövdes flaskor tillverkade av glas, för bläck och sand, i sängkammaren fodrades glasflaskor till vatten, parfym och luktvatten och på salongsbordet fick konstfärdigt tillverkat glas höja intrycket av välstånd och hemtrevnad.
Från dessa olika utgångspunkter vill vi presentera glasbeståndet i ett stort Uppländskt herrgårdshus. ”Glas på bordet – i Grönsöö hemmet”
"Bengt Lindström, Olja och grafik" - Maj-Okt 2008
Konstutställning 2008 i samarbete med Murberget ,Länsmuseet i Västernorrland (läs mer om Murberget)
Bengt Lindström är en av våra mest internationellt kända konstmärer, som efter studentexamen i Härnösand år 1944 flyttade till Stockholm där han gick i Isaac Grünewalds målarskola under ett år. Därefter studerade han vid olika konstskolor i Köpenhamn, Chigago och Paris.
Till Paris kom han vid 22 års ålder och där studerade han vid André Lhotes och Fernand Légers målarskolor. Han har bott och verkat i Paris sedan år 1948 men tillbringar somrarna i Sverige. Han har en ateljé i Kvissleby söder om Sundsvall.
Bengt Lindström hade sin första separatutställning i Sverige år 1954 på Gummessons konstsalong. Under 1950-talet kom han i kontakt med konstnären Asger Jorn och COBRA-gruppen i Frankrike. Gruppen arbetade med färger som ett uttrycksmedel i sig självt. Lindström går mot ett mer expressivt uttryck och lämnar konkretismens abstrakta former och geometriska färgfält. Istället träder en mytisk bildvärld med masker och myter fram. Sextiotalet präglas av viktiga utställningar i Frankrike, Sverige, Bryssel, Japan och USA.
1997 deponerar Michèle och Bengt Lindströms stiftelse för modern konst mer än 800 verk på Midlanda konsthall i Timrå. Konsthallen gör flera omfattande utställningar. Parallellt görs utställningar både i Sverige och internationellt. År 2003 drabbas Lindström av en stroke, men utställningarna fortsätter.
2006 får Länsmuseet Västernorrland en stor donation av Michèle och Bengt Lindströms stiftelse för modern konst. Samlingen innefattar en komplett uppsättning av Lindströms omfattande grafiska produktion. Årets utställning på Grönsöö, som är den första ur denna donation, försöker spegla bredden i ett mångårigt konstnärsskap.
Den våldsamma titeln ”Mord i Lappland” är på många sätt typisk för Lindströms konst. Han skildrar ofta starka känsloyttringar mellan människor. Ofta pendlar känslorna mellan kärlek och hat. Mord i Lappland har skapats som en reaktion på politiska händelser. Den är målad i Paris 1968, som en reaktion på hur studentrevolten slogs ner. Målningen handlar även om diskrimineringen av samer som ända in på 60-talet var påtaglig.
Mord i Lappland ger en känsla av omedelbarhet. En människa blir misshandlad. Det finns en fysisk tyngd i Lindströms motiv som berättar om kroppens erfarenhet av att utdela och ta emot slag.
"Märkliga ting på Grönsöö" Temautställning sommarhalvåret 2007
Utställningen visar spännande föremål, udda material, böcker och kuriosa som ej ingår i vanliga materialteman. Utställningen speglar även den intellektuella krets i vilken 300 årsjubilaren Carl von Linné och Grönsöö 1700-tals ägare arkiatern David von Schulzenheim ingick Karl XII:s krigspolitik hade lett till en katastrof för det svenska stormaktsväldet och därmed till dess undergång.
Sverige fick ställa om till en tillvaro på nya villkor, reducerat till en småstat i norra kanten av civilisationen. Men dess moraliska energi hade inte uttömts. I stället för yttre expansion tog den sig nu uttryck i inre kraftsamling. På förvånansvärt kort tid kom dess ekonomi på fötter, och en strävan att göra landet rikt och välmående spred sig i vida samhällslager. Inte minst märktes detta i vetenskapens, lärdomens värld. Från 1730-talet och flera årtionden framåt gick Uppsala universitet en intellektuell storhetstid tillmötes som aldrig förr och möjligen inte heller senare. En rad begåvningar som snart nådde internationellt anseende gjorde akademisk karriär vid det ganska lilla lärosätet och skänkte det glans och respekt. Främst gällde detta naturvetenskaperna, som länge varit eftersatta. Mest ryktbar blev naturligtvis Carl von Linné
Bland föremålen på Grönsöö finns många som på olika sätt speglar det vetenskapliga uppsvinget. Naturvetenskapen, hade under stort motstånd revolutionerat hela vår världsbild under ett motsträvigt och religiöst fundamentalistiskt 1600-tal, men vann nu under 1700-talet alltmer de tongivandes öra. Inte minst väckte den förhoppningar om materiell nytta i form av effektivare produktionsmetoder, säkrare sjukdomsbot och rationellare administration.
Om den nya andans storheter påminns vi i den ståtliga samlingen med porträttmedaljonger, de flesta av Sergel, föreställande ledamöter av Vetenskapsakademien. Den härstammar från David von Schulzenheims tid som slottsägare. Han var läkare, hängiven den nya tidsandan och ledamot av Vetenskapsakademien.
Att Linné, blomsterkonungen (1707-1778), fanns i hans porträttsamling, var en självklarhet. Linné hade med sitt sexualsystem för växterna och sin standardiserade beskrivningsmetod reformerat botaniken och blivit en förebild i sin vetenskap över hela världen. Med sina resor i svenska landskap satte han i gång en inventering av både våra naturresurser och våra produktionsmetoder som blev förebildlig, och genom sin revidering av de till läkemedel brukliga växterna stramade han upp den praktiska läkekonsten. (Text: Professor Gunnar Eriksson)
Skrin av bärnsten, Georg Schreiber, Königsberg 1610-talet. Till de skickligaste mästarna i Königsberg, som var dåtidens centrum för bärnstenstillverkning, räknas Georg Schreiber. Han var verksam mellan c 1610 till 1643 och hade en stor verkstad med många anställda. Trots det är endast tre föremål kända som bär hans signatur. Eller bar snarare, för ett av dessa utplånades under andra världskriget. Grönsööskrinet kan troligen tillskrivas Georg Schreiber eller någon i hans verkstad /närmaste krets på stilistiska grunder. Det är till-verkat helt och endast av bärnsten. Härigenom ökar förutsättningarna för att få ut mesta möjliga av det ljusspel som bärnsten kan bjuda på. Senare under 1600-talet, när efterfrågan på större dimensioner ökade började man med att på en stomme av trä fästa upp bitar av bärnsten. Det blev imponerande skapelser, men eftervärlden fick stora problem. Lim torkar och trästommar har en benägenhet att röra sig. Många dyrgripar från 1600-talet är därför idag i mycket dåligt skick. (Text: Michael Ernstell)
Ekvatorialsolur, av instrumentmakare Daniel Ekström (1711-1755). En viktig del av det naturvetenskapliga intresset under 1700-talet var alla de vetenskapliga instrument som användes för att utforska vårt universum. För denna tillverkning krävdes ett stort finmekaniskt kunnande. På Grönsöö finns ett instrument från detta tidevarv. Det är ett ekvatorialsolur som är tillverkat av mässing och har ett tillhörande skräddarsytt etui av skinn med pressad dekor. Soluret är ställbart för olika polhöjder beroende på var man befinner sig geografiskt och har även en kompass med lock. En viktig ledtråd är inskriptionen ”D Ekström fecit” som avslöjar att det är 1700-talets främsta instrumentmakare som har utfört det - Daniel Ekström.
Daniel Ekström (1711-55) kom 1727 i lära hos den främste instrumentmakaren just då i landet Petter Rosenberg i Stockholm. Därefter studerade han i Uppsala ett par år innan han 1735 började arbeta för Lantmäterikontoret i Stockholm. Med bidrag från Manufakturkontoret reser han 1739 på studieresa till London. Han har i uppgift från Anders Celsius att samtidigt betala och föra hem de instrument som han beställt till observatoriet i Uppsala. Härigenom fick Daniel Ekström möjlighet att på ett naturligt sätt komma i kontakt med Englands främste instrumentmakare George Graham. Han var sin tids främste urmakare och levererade samtidigt vetenskapliga instrument av yppersta klass till observatoriet i Greenwich. (Text: Michael Ernstell)
Herbarieark ur en Linnélärjunges samlingar påminner om att blomsterkungens vetenskap blivit en naturlig del av de högre ståndens bildning under 1700-talets lopp. Erik Tuwén (1721-1766) hette denne annars inte så kände lärjunge, som höll botaniska föreläsningar i Stockholm med början på 1750-talet. Han var fattig och hade som extrainkomst att förfärdiga och sälja herbarier. Ett sådant, som hade tillhört kanslirådet Jacob von Engeströms samlingar, hamnade på Grönsöö.
Andeas Erici Lilonius: Uplandiae Elogia (1651) lovtal till Uppland. Biblioteket på Grönsöö har skapats av fem generationer von Ehrenheim som de senaste 200 åren ägt slottet och det är i likhet med andra boksamlingar en levande organism som ständigt förändras beträffande storlek och inriktning. Arvskiften och ansenliga donationer till offentliga institutioner har reducerat beståndet samtidigt som andra arvskiften och förvärv har utökat samlingen. I dag består biblioteket av cirka 10 000 volymer. Ett bibliotek återspeglar naturligtvis ägarens intressen och litterära preferenser. De huvudsakliga ämnesområdena i biblioteket är historia, topografi, bergsvetenskap, lanthushållning, svensk och utländsk skönlitteratur samt allt slags tryck som rör svenska slott och herresäten. Biblioteket på Grönsöö skiljer sig från många andra slotts- och herrgårdsbibliotek i Sverige såtillvida att man här inte endast har sparat rariteter och ovanliga böcker med avsikten att bygga upp en musealsamling. Eric von Ehrenheim skrev år 1894: ”Några rariteter torde ej finnas, då de personer, hvilka sammanbragt härvarade bibliotek, icke haft intresse för sällsynt tryck”. Men det betyder inte att det saknas intressanta rariteter och ovanligheter i boksamlingen. Tidigare generationers intresse för politik och många uppdrag i offentlig tjänst har tillfört biblioteket många tryck som saknas i andra samlingar. Senare generationers intresse för bokkonst och typografi har ökat bokbeståndet med moderna sällsyntheter. (Text: Henrik Andersson)
Galavarianten av ”svenska dräkten” buren av kanslirådet Jacob von Engeström (1735-1802). I samband med ordensdagen den 28 april 1778 genomförde Gustav III sin stora dräktreform och införde en nationell dräkt. Tanken bakom dräktreformen var att begränsa de oerhörda belopp som vid hovet lades ned på att följa det senaste modet. En enhetlig dräkt, eller uniform, skulle begränsa möjligheterna till utsvävningar i försöken att överträffa sin omgivning. För att förbättra den svenska ekonomin var förhoppningen dessutom att materialet skulle vara tillverkat i landet. Dräktens snitt skulle avvika från gängse mode och kanske försökte man finna något tidlöst. Stilhistoriskt ligger den manliga varianten dock nära modet från tidigt 1600-tal, från Gustav II Adolfs tidevarv. Och man ska inte underskatta Gustav III:s strävan att med den svenska dräkten frammana nationella känslor, med tankar åt Vasatid och Stormaktstid. En gemensam dräkt, för den var tänkt för hela befolkningen, skulle givetvis öka sammanhållningen – en kung, ett folk, en dräkt. Det låg i tiden att framhålla sin nationella identitet och klädernas psykologiska inverkan hade Gustav III stor tilltro till.
Herrarnas dräkt bestod av knäbyxor, en ärmlös väst, en kort jacka med markerade axelkarmar som var slitsade samt en ärmlös kappa. Till vardags skulle man vid hovet bära en svart variant med röda detaljer. Till detta hörde ett brett skärp och en rundkullig hatt. För gala var den vit och röd, vilket snart ändrades till ljusblått och vitt. (Text: Micael Ernstell)
"Peter Dahl – Original och grafik" Konstutställning i vagnstallet sommaren 2007
Peter Dahl, Född 1934 i Oslo, prenumererade i många år på titeln ”svensk konsts enfant terrible”. Centralt i myten fanns kroglivet, en bild som förstärktes av hans tolkningar av Fredmans epistlar.
En av Dahls stora läromästare är Edvard Munch, norrmannen som sa att han ”inte ville måla män som läser och kvinnor som stickar, utan människor som älskar och lider”. Peter Dahls konst har i stor utsträckning präglats av den devisen, för var blottas människans galenskap tydligare än på krogen. Ödets nyck är också sån att Peter Dahl, under sin barndom bodde granne med Edvard Munch i Oslo.
Hans stora konstnärliga genombrott ägde rum då tolkningarna av samtliga ”Fredmans epistlar” visades runt om i landet (1984-), sammanlagt 87 litografier. Dessutom presenterades ett
flertal målningar i Bellmans anda.
Peter Dahl är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm under perioden 1958-1963. Dahl har tjänstgjort som lärare i måleri, bland annat på Gerlesborgsskolan Stockholm och på Valands konstskola i Göteborg och blev sedan professor i måleri vid Konsthögskolan i Stockholm. Peter Dahl är en av de mest kända och populära konstnärerna vi har i Sverige idag och han har således ett imponerande utställningsprogram bakom sig med utställningar över stora delar av världen
"Silver och Smycken på Grönsöö" Temautställning 2006
Grönsöö slott är som ett ymnighetshorn. Oavsett vilken materialgrupp man ämnar genomkorsa så är beståndet rikt och spännande och nästan outtömligt.
Föremålen är intresseväckande inte minst beroende på att de är bevarade i sitt sammanhang. Mycket litet har försvunnit från Grönsöö genom arvsskiften, däremot har tillskott kommit genom decennier och generationer.
På grund av att fidekomisslagen sattes ur spel 1 jan 1964 är de totala kulturmiljöerna i Sverige inte längre skyddade varför det blir färre och färre slott och herrgårdar med bevarade inventarier av en sådan rikedom. På Grönsöö har generationer avstått från att ta ut sina arv och därför är denna kulturmiljö bevarad som en outsinlig skattkista.
I kungliga miljöer är detta inte ovanligt och där finns givetvis oändligt rika samlingar av hög dignitet. På Grönsöö rör det sig om ett burget hem med föremål som använts i vardagen. Må vara i en adlig sådan, men i alla fall!
De som ägt och bebott Grönsö under generationer har inte varit stora silversamlare utan man har införskaffat det som behövdes för att göra vardagen elegant och trivsam.
Samma gäller för Grönsöö smyckeskrin som är till brädden fyllt av nipper och småting som förskönat husets härskarinnor.
(Ur årets skrift: "Silver och Smycken på Grönsöö" av Elsebeth Welander-Berggren)
"Art´s fun" Konstutställning i vagnstallet 20 maj-september 2006
Lasse föddes i Hofors den 5:e maj 1940. Efter lumpen sökte han till konstfack och började där 1960 på avdelningen för grafisk formgivning. Han gick ut konstfack 1964.Under sommarloven 1962 och 1963 arbetade Lasse som musiker på jazzbalettföreställningar. Där träffade han Ardy Strüver, en holländsk konstnär. De började göra TV-program och var produktiva fram till slutet av 70-talet. Lasse tecknade samtidigt barnböcker (med Lill Lindfors tex) och gjorde illlustrationer till bokförlag och reklambyråer.
I början på 1970-talet började Lasse samla på Disneysaker för att det var kul och lagom larvigt. Han blev väldigt förtjust i popkonsten när den kom i början av 1960-talet och Lasse bestämde sig för att om han skulle hålla på med konstnärlig verksamhet, så skulle det vara åt popkonst hållet. Han har haft utställningar på olika gallerier och museer sedan 1970-talet. Till dags dato har Lasse gjort 276 litografiska upplagor.
1980 gjorde Lasse ”Sällskapsresan” som har setts av 2.4 miljoner människor. Han har gjort 6 långfilmer: Repmånad, Sällskapsresan, Snowroller, SOS, Den ofrivillige golfaren och Hälsoresan.
År 2002 öppnade familjen Åberg ”Åberg Museum”, i Bålsta 40 min bilresa från Grönsöö mot Stockholm, där man kan se Lasses Disneysamling som är en av de bästa samlingarna i världen, original av olika serietecknare och konst med serieanknytning.
För mer information: www.abergsmuseum.se
"Möbler på Grönsöö" Maj-okt 2005, vetenskapligt underlag av Stina Odlinder Haubo
Om man vill lära sig något om vårt svenska kulturarv, är det i hög grad lämpligt att studera vår möbelkonst. Möblerna berättar om hur olika konst- eller modestilar kommit till vårt land, och hur de har omdanats för att passa svenska förhållanden. Kanske skedde det genom påverkan av det svenska kynnet, men former och dekorer kom också att också anpassas till de material som stod till de svenska hantverkarnas förfogande och den teknik de behärskade. En möbels stil och utformning, eller design med en aktuell term, ger vanligtvis en anvisning om när den tillverkats, kanske till och med av vem.
Grundläggande forskning om Grönsöö möbelbestånd gjordes av på initiativ av Alice von Ehrenheim av konsthistorikern Sigurd Wallin vid Nordiska Museet och publicerades 1952 i boken Grönsö – hemmet i ett stort uppländskt herrgårdshus. Sedan dess har åtskilliga konsthistoriker, möbelkonservatorer och andra experter besökt Grönsöö. De har inte sällan haft synpunkter och många gånger kunnat tillföra ny kunskap. Att åter gå igenom Grönsöö möbelbestånd och försöka tillföra nya rön, kan därför framstå som fåfäng möda. Aktuell forskning i arkiven i kombination med att allt fler signerade möbler blir kända, bidrar dock med helt nya kunskaper om kända och okända mästare och deras möbler på Grönsöö.
När man studerar möbler på ett herresäte som Grönsöö, handlar det emellertid inte bara om föremålen som sådana, om stilar, mästare, material och teknik. Insatta i sitt sammanhang berättar möblerna också gårdens och dess ägares historia – inte sällan en historia i vidare bemärkelse. Möblerna har gått i arv genom generationer som vårdat och moderniserat dem för att de skulle fungera och pryda rummen enligt gällande mode. Hur möblerna kommit till användning ger oss dessutom en inblick i hur livet levdes i ett herrgårdshem i en annan tid än vår.
Det bestånd av möbler – och av andra föremål – som idag utgör kulturmiljön på Grönsöö, har under två århundraden sammanförts genom arv och giften. Möblerna har, i förhållande till slottets ansenliga ålder, inte befunnit sig så länge just på Grönsöö, men har trots det, eller kanske just därför en många gånger intressant bakgrund.
"Porslin på Grönsöö - En tidsspegel genom fyra sekel" Maj-okt 2004,
Temautställning med prydnads och bordsporslin från Ostasien och Europa ur slottets samlingar
Samlingen av konsthantverk på Grönsöö spänner över vida perspektiv både beträffande de konkreta föremålen som i mer abstrakta aspekter. Koncentrerar man sitt intresse till keramik hamnar man dessutom ofta i internationell historia. På Grönsöö hittar vi keramiska alster från länder som Holland, Tyskland, Frankrike, England, Kina, Japan, Danmark och Sverige.
I den stora genomgången av inventarierna som publicerades av Sigurd Wallin 1952, menar han att Grönsööhemmet är typiskt för hem av den sociala status Grönsöö representerar. Idag uttrycker vi det också med ordet - moderiktighet. De olika ägarna av Grönsöö följde det rådande inrednings-modet vilket även omfattade föremål med dekorativt syfte - som porslin.
"Optiska drömmar av Lennart Bernadotte" Maj-okt 2004, Blomster och växtporträtt
Man kan gå på djupet med tingen så grundligt, att de undandrar sig betraktaren. Ett bevis på detta är Lennart Bernadottes makrofotografier. Ju djupare fotografen tränger in i sina blommande modellers hemligheter, ju tydligare han visar deras innersta, desto svårare blir det för oss som betraktare, att känna igen objektet.
När Lennart Bernadotte återvände till Mainau efter kriget och påbörjade arbetet med att göra Mainau till ett av Europas ledande turismål, hade han även här stor användning för sina fotografiska kunskaper. Det behövdes ständigt bilder för affischer och vykort, broschyrer och reklamblad. Under detta arbete kom han ständigt sina blommor och träd närmare och fann en värld fylld av hemligheter och skönhet i form och färg.
Ur detta utvecklades viljan att tränga djupare in i växternas hemliga inre där naturen med en sådan sinnlighet och presition skapat en dold värld innehållande en outtömlig rikedom av prakt och härlighet. Man måste bara kunna se – och fotografera.
Under årens lopp har miljoner människor världen över sett hans fascinerande blomster och växtporträtt i utställningen ”Optiska Drömmar”.
"DAMAST OCH DRÄLL PÅ GRÖNSÖÖ" Maj-okt 2003, Bordets prydnad - kvinnors stolthet
En utställning med linne ur Grönsöö´s linneförråd med dukar och servetter från sent 1600-tal till sent 1800-tal.
Utställningen speglar kvinnohistoria i ett sydupplänskt herrgårdshem.
Duk i damast, från sent 1600-tal, troligen holländsk, det vävda motivet föreställer staden London.
"ÖGONBLICK" Kary H Lasch Maj-okt 2003
Fotoutställning med bilder av den legendariske fotografen.
"Slottsmattor" Juli-Augusti 2002
En utställning med Märta Måås-Fjetterströms mattor designade för svenska slott.
